Gör bostadsbyggande till ett riksintresse

Foto: Jesper Hallén

 

Texten följer i sin helhet:

Det är skarpt läge i bostadskrisens Sverige. Vi riskerar att få en stagnerande ekonomi och en ny generation unga som står utanför både bostads- och arbetsmarknaden. En allvarlig bromskloss i bostadsbyggandet är de överklagandeprocesser som kraftigt fördyrar, försenar eller rent av stoppar nya byggprojekt. Fredrik Reinfeldt har förstått problembilden, vilket framkom i en intervju under Moderaternas dag i Almedalen, men lösningsförslagen kvarstår. Tankesmedjan Levande staden föreslår därför tre nödvändiga åtgärder för en mer effektiv plan- och bygglovsprocess.

Det råder inget tvivel om att det finns en omfattande bostadsbrist i stora delar av Sverige. Vi ser redan hur detta slår mot enskilda individer och hela landets ekonomi när tiotusentals människor hindras från att flytta dit jobben och utbildningarna finns. Bara i Stockholm har var femte tillväxtföretag helt misslyckats med rekryteringar på grund av bostadsbristen. En av tre unga överväger på allvar att lämna storstaden, mycket på grund av den osäkra bostadssituationen.

Sveriges bostadspolitik och dess effekter kritiseras även från internationellt håll, nu senast från Världsbanken. I rapporten Sweden’s business climate lyfts "planeringsprocessens administrativa börda" fram som ett hinder för att nå en fungerande bostadsmarknad. Det handlar om långa byråkratiska procedurer som skapats genom snedvridna tolkningar av lagtext och gammalmodiga arbetssätt som inte ligger i takt med tiden. En särskilt betungande och kostsam process är den som rör överklagande av planer och lov i byggärenden.

Under 2013 överklagades 410 beslut om detaljplaner till länsstyrelserna, vilket är en fjärdedel av alla antagna detaljplaner under året. Av dessa gick 275 vidare till mark- och miljödomstolarna. Den största andelen överklaganden sker i tillväxtregioner, där behovet av nya bostäder är som störst. I Stockholm överklagas mer än hälften av alla detaljplaner. Medianvärdet för detaljplaneprocessen är omkring tre år, enligt flera studier från Kungliga Tekniska högskolan. Själva överklagandeprocessen kan förlängas med ytterligare tre år. Bäst i den internationella klassen är Nya Zeeland, med en genomsnittlig handläggningstid på mindre tio månader för överklaganden av planärenden.

För att effektivisera processen har länsstyrelserna fått 30 miljoner kronor extra under åren 2013–2016. Detta har förvisso lett till förkortade handläggningstider, men problematiken med det höga antalet överklaganden kvarstår.

Ett vanligt förekommande och giltigt skäl för att få överklaga i dag är att sakägaren anser att bostadens marknadsvärde påverkas negativt av bebyggelse i närområdet. Detta leder till befintliga bostadsinnehavare kan stänga ute grupper av människor från områden genom att använda överklaganden som verktyg. De som drabbas värst är unga, nyanlända, studenter och andra resurssvaga grupper som redan står längst från bostadsmarknaden.

Vi har identifierat tre avgörande åtgärder för att få till stånd en mer effektiv plan- och bygglovsprocess, ökad dialog och bättre balans mellan samhälleliga mål och enskilda personers intressen.

1. Utöka och tidigarelägg samrådsprocessen och stärk den representativa demokratin för att inkludera grupper som i dagsläget står längst från bostadsmarknaden. Genom att aktivt arbeta med enkäter, samråd eller andra lämpliga metoder kan medborgare och andra intressenter involveras redan under framtagandet av översiktsplaner och i ett tidigt skede i utvecklingen av detaljplanerna. Det ger beslutsfattarna en bättre och mer nyanserad bild av allmänhetens uppfattning kring olika bygg- och utvecklingsprojekt. För att detta ska bli verklighet krävs ett förtydligande i Plan- och bygglagen så att kravet på samråd utvidgas och att större vikt läggs vid samhälleliga mål och allmänna intressen.

2. Låt plan- och lovärenden överklagas till mark- och miljödomstolarna redan i första instans. I enlighet med överklagandeutredningen som nyligen presenterade sitt betänkande anser vi att antalet instanser för överklagade beslut bör blir färre. Genom att kommunala beslut om detaljplaner och områdesbestämmelser inte längre överklagas till länsstyrelsen utan direkt till mark- och miljödomstolarna får vi en effektivare prövningsordning som kan kortas med 4,5 månader i snitt.

3. Gör bostadsbyggande till ett riksintresse. Bostadsbristens påtagliga skada på tillväxtregionerna är ett växande problem av nationell karaktär. Genom att likställa bostadsbyggande med riksintressen som kommunikation, totalförsvar, naturvård och kulturmiljövård skapas en väl avvägd balans nödvändig för utvecklingen av bostadsbeståndet. Detta bör den pågående utredningen om riksintressen som presenterar sitt delbetänkande i augusti få i uppdrag att titta vidare på.

Naturligtvis stannar utmaningen inte här. Det krävs många kraftfulla åtgärder för att bygga bort bostadskrisen. Men medan utredningarna om bostadskrisen blivit allt fler, har den politiska handlingskraften lyst med sin frånvaro. För att säkra Sveriges ekonomi och våra ungdomars framtid behövs agerande här och nu. Att demokratisera och effektivisera överklagandeprocessen är ett viktigt första steg.

Tankesmedjan Levande staden

Anders Gardebring, Yimby Stockholm
Jenny Holmberg, Jagvillhabostad.nu
Jan Jörnmark, författare och docent
Linus Månsson, Göteborgs förenade ­studentkårer
Oliver Tovatt, Urbanisma
Patrik Andersson, Yimby Göteborg
Rudolf Antoni, Fastighetsägarna GFR
Simon Imner, Sveriges byggindustrier
Teo Strömdahl Östberg, Stockholms ­studentkårers centralorganisation