Hög tät stad

Den blandstad som YIMBY förespråkar förutsätter en hög boendetäthet för att den ska kunna fungera. Det är intressant att fundera dels kring vilken täthet som behövs och dels hur den tätheten kan uppnås.

I rapporter och i debatten hörs då och då variationer på temat att höga/högre hus inte ger ökad täthet. Detta kan hur otroligt det än låter vara korrekt. Men det förutsätter att avgränsningar och vissa antaganden görs. För den kvartersstad vi ska bygga i Stockholm ger fler våningar en ökad täthet. Låt oss titta lite närmare på täthet och byggnadshöjder.


Stockholm flatline ironiserar över diskussionen om förhållandet mellan våningsantal och täthet.

Blandstaden behöver tätheten

Vi börjar lite kort om varför täthet behövs. Tätheten i blandstaden behövs av många anledningar och kan till exempel ses i ljuset av social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet.

I den sociala dimensionen ligger t.ex. möjligheten till möten, stadsliv, en levande stad, trygghet, integration och hälsa. Det är även en social aspekt i att fler i större utsträckning kan få möjlighet att skaffa den typ av boende de eftersträvar. Köer till centrala hyresrätter och prissättningen på centrala bostadsrätter skvallrar om att många fler vill ha ett boende i en tät blandstad.

Sedan har vi de ekonomiska och logistiska aspekterna där täthet ger minskade transaktionskostnader. Transaktionskostnaderna är de extrakostnader vi har för att anskaffa och transportera det som vi och vårt samhälle behöver för att fungera och utvecklas: människor, material, produkter, processer, system, metoder, know-how, kunskap, ...



Blandstad i Greenwich Village

Det  behövs till exempel ett tillräckligt stort lokalt befolkningsunderlag för att verksamheter i bottenplan ska kunna överleva. Finns det ett stort utbud av dessa verksamheter kan de flesta ärenden lösas genom en kort promenad i kvarteret eller stadsdelen. Föga förvånande finns det enligt Mats Renelands statistiska studie från 2005 en tydlig relation mellan boendetäthet och avstånd till service. Lättillgänglig service är förstås även en del av den sociala dimensionen.

Täthet ger underlag för kollektiva transportmedel och möjliggör även ett effektivt utnyttjande av dessa. Bygger vi inte tätt så hamnar vi i "urban sprawl" som äter upp mark och resurser i stadens periferi. Det är bättre att låta det vara orörd natur där det är natur och att låta det vara orörd stad där det är stad. Därmed inte sagt att vi inte ska ha kvalitativa parker och grönområden i staden, men de ska vara där på stadens villkor för att stödja staden.

Hushöjd och täthet

Ibland görs lite märkliga jämförelser när det gäller hushöjder och täthet som vid en första anblick landar i lite egendomliga resultat. Som exempel kan vi se på jämförelsen som gjordes i Göteborgs stads stadslivsanalys:


Jämförelsen mellan tre kvarter med lika mycket våningsyta men med olika hushöjd. (Från stadslivsanalysen)

Det redovisade resultatet blev att

Om vi översätter detta till Stockholm så görs i detta resonemang jämförelsen mellan kvartersstad i Aspudden, lameller i Tensta och punkthus-i-park i Årsta. Denna begränsade analys mynnar lätt ut i tanken om att det är en hushöjd på 3-4 våningar som är optimal för vår täta blandstad.

I detta fall är kanske intentionen att sälja in traditionell kvartersstad genom att spela på ogillandet av höga hus. Och det är väl ungefär samma jämförelse och resonemang som hörs på Epsteins blogg under rubriken "Höghus löser inte bostadsbrist".

Det är viktigt att se att dessa jämförelser primärt görs mellan olika bebyggelsetypologier och endast sekundärt mellan olika hushöjder. Att typologin klassisk kvartersstad slår alla andra typologier vad gäller exploateringstal vet vi sedan tidigare. Det som saknas är jämförelsen mellan täthet och hushöjder inom den typologi som vi ska bygga, d.v.s. inom kvarterstaden.

De tätaste delarna av Stockholm finns i innerstaden med stadsdelar som Gamla Stan, Södermalm, Östermalm och Vasastan. I dessa stadsdelar har vi (bortsett från Gamla Stan som bryter mot så många byggregler att det skulle vara stört omöjligt att bygga idag) typiskt 5-8 våningar. Så vi borde konstatera att


Det senare är den information som är relevant när vi bygger nytt i Stockholm.


Jämförelse mellan tre kvarter kvartersstad med olika hushöjd. Ökat våningsantal ger ökad täthet.

Historisk utveckling av befolkningstäthet

Om vi nu har Södermalm, Östermalm och Vasastan som förebild för fungerande tät blandstad kan det vara värt att fundera över hur vi kan göra det ännu bättre idag. Det har runnit en hel del vatten under broarna sedan stadsdelarna planerades.

En markant skillnad är att trångboddheten har minskat över tid. Befolkningstätheten gavs förr av att man i fattigdomen packade ihop sig. Det var inte ovanligt att en familj med två-tre barn i en tvåa hyrde ut ett av rummen. I takt med att välståndet har ökat så har även bostadsytan per person ökat och invånarantalet minskat i våra gamla stadsdelar. Det är framför allt i de centrala stadsdelarna som bostadsytan per person blivit stor.

Lokaler i stadsdelar med lägre kvartersstad omvandlas ofta i stor omfattning till bostäder. Till viss del beror detta på bostadsbristen som leder till att man kan tjäna mycket mer pengar på bostäder än lokaler. Men det är även en direkt effekt av vikande lokalt befolkningsunderlag för verksamheterna. Detta blir tydligt då tätare stadsdelar i större utsträckning lyckas behålla sina lokaler och verksamheter.

Kravet på direkt solljus

En annan sak som komplicerar tätt byggande idag är kravet på direkt solljus för alla lägenheter. Ur Boverkets Byggregler:

Det finns kritik att rikta mot kravet men låt oss här ta kravet som det faktum det är.

Det finns ingen tidsangivelse eftersom tiden då solen är uppe varierar över landet. Lyckas man bara få in solljus en gång en sekund under året i en del av ett av rummen så uppfyller man kraven. Kravet är alltså ganska löst formulerat och ger arkitekter och planerare stor frihet. I Stockholm har solen kring midsommar en vinkel på upp mot 55 grader mot markplanet mitt på dagen. Det är bara att utnyttja!

Tyvärr verkar det sedan funktionalismen intåg som att solvinklar blivit en mer eller mindre överordad princip. Kreativa lösningar lyser med sin frånvaro och standarlösningen har blivit att spränga kvarteren och strössla ut fristående byggnader.

Framtidens höga täta stad

Vi ser att kvartersstaden med 5-8 våningar är den blandstad som fungerar hyggligt just idag. Med tanke på utvecklingen av befolkningstätheten och den stora bostadsbristen är det rimligt att idag lägga på ett par våningar för att nå en väl fungerade blandstad.

Troligen bör åtminstone 8-10 våningar vara genomsnittsnivån i kvartersstaden.

Nej det går inte på grund av solvinklarna säger vän av ordning. Själv tror jag inte alls att det behöver vara ett oöverstigligt hinder. Det behövs bara lite kreativitet.

För det första får man inte glömma att relativt raka gator ger möjlighet till att med direkt solljus belysa fasaderna mot gatan oavsett hur små och trånga innergårdarna är. I de lägsta våningsplanen lägger vi lokaler och därpå genomgående lägenheter där sovrummen ska läggas mot den svala och mindre solbelysta gårdssidan. Genomgående lägenheter och sovrum mot en sluten innergård är dessutom ofta ett krav för att uppfylla riktvärdena för trafikbuller i stadsmiljö. Solkravet uppfylls på gatsidan där kök och vardagsrum finns. Markplanet på gårdssidan kan även höjas upp genom att ligga på taket av lokaler, rum för teknisk försörjning, förråd och garage. Längre upp behöver lägenheterna inte vara genomgående då direkt solljus lätt når båda sidor.



Principiellt tvärsnitt av byggnad.

För det andra kan man tänka sig att få in mycket direktljus på innergården genom att ha en stor variation av hushöjder inom kvarteret. Utgå från en lägre bas på t.ex. 4-6 våningar och tillåt betydligt högre byggnader i vissa av kvarterets fastigheter. Dessutom kan uteplatser och grönska med fördel läggas även på de lägre taken så platser för solbelyst rekreation finns att tillgå en stor del av året. Detta är idéer som Håkan Cullberg använder i sitt Viking Green City.



Använd varierade bebyggelsehöjder inom kvarteren.

Om man dessutom kombinerar dessa idéer med att aktivt arbeta med våningshöjder och vertikalitet i fönster för att säkerställa ett stort diffust ljusinsläpp bör goda boendemiljöer kunna skapas även på de lägre våningsplanen.

 
Sammanfattning

Sammanfattningsvis kräver en väl fungerade blandstad en hög boendetäthet. Vi behöver troligtvis 8-10 våningar i kvartersstaden i genomsnitt för att blandstaden ska fungera och för att möta behovet av centrala bostäder. Med utgångspunkt från lösningarna skissade ovan kan inte detta vara en omöjlighet ens med direkt solljus som krav.