YIMBY i Studio Ett om överklaganden

Murray menar att Stockholm ska skaffa sig markreserver. Frågan är vad han menar med det? Om forslaget är att bygga samman förorter (dvs i de markreserver som skiljer förorterna åt) skulle han nog protestera.

Och han ondgör sig över förtätningar i befintliga bostadsområden.

Då återstår bara för kommunen att inkorporera mark längre och längre ut, vilket innebär mer och mer bilberoende. Det är så de falska miljövännerna resonerar.

De är som sagt inte "miljövänner", utan de ser efter sina egna särintressen. De är intresserade av att bevara en miljö som är för dem fördelaktiga eller som har sentimentalt värde för dem själva. På bekostnad av natur, stad och bostadssökande.

Jag tycker du fick fram poängerna bra Anders, och tror att att många icke-engagerade tyckte det också. Jag gillade särskilt poängen med stadsplaner i slutet, även om den kom utanför själva diskussionen. Murray gjorde dock inte heller illa ifrån sig, och tillhör man dem som vill bevara saker som de är fick man nog inte sin världsbild omskakad.

Vi får hoppas att regeringen lyckas i ambitionen att minska antalet överklaganden, liksom att vi kan få upp planerna på lite mer övergripande nivå.

Jag tror att Murray har präglats av det brutalistiska 60-talet och resonerar utifrån premissen att "ger man dom ett lillfinger tar dom snart hela armen". Följaktligen måste man motsätta sig alla exploateringsförslag, oavsett hur de ser ut. Jag känner honom ju ganska väl och tycker mig ha märkt det på anföranden han har hållit.

Problemet, som Murray inte ser, är att polsk riksdag inte löser några problem. Säger man nej till allt slutar alla seriösa människor som måste lösa problem att lyssna på en.

Vilket inte innebär att man ska säga ja till allt, eller tro sig kompromissa om man säger ja till hälften. Det Yimby lyckas med, tycker jag, är att lösa motpartens problem fast på ett bättre sätt än motparten. Ja, vi löser även Murrays problem, även om Murray inte har märkt det än. Men det kommer!

Daniel: Det finns även reserver som borde kunna röras, se Lindhagenplanen 2.0, http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​12/​0​9/​lindhagenplanen-​2.​0​_​1310​.​h.​.​

Daniel: Behandlar man människor som oansvariga barn uppträder dom som oansvariga barn. Behandlar man människor som seriösa blir de seriösa. Det är en gammal pedagogisk sanning som tyvärr alltför få politiker har tagit till sig.

Daniel: Undantag finns förstås. Men min erfarenhet är att dom är undantag och brukar behandlas som rättshaverister och slussas åt sidan av majoriteten. Åtminstone i min bostadsrättsförening.

Problemet, Jan, är ju att det inte behövs mer än någon enstaka för att dra igång en överklagandeprocess. Det är inte som i en förening att man bara kan lyssna på en avvikande röst och sen följa majoritetens vilja.

Visst är det ett problem, David. Polsk riksdag, som jag beskrev det som i artikeln http:​/​/​www.​yimby.​se/​20​13/​0​4/​lindhagenplanens-​demokrat_​.​.​