Utskrift från malmo.yimby.se
....

Kosmopol och samexistens eller folkhem och anpassning?

 
På Tredje Rummet prestenterade Arkitekten, debattören och författaren Ola Andersson  sitt "Manifest för den kosmopolitiska storstaden". I detta menar han att stadsplaneringen har en direkt koppling till hur öppna vi är mot olikheter människor emellan. Något som är en förutsätting för demokrati i praktiken.

Ola Andersson

Ola Andersson i Malmö

"Med privilegiet att vistas i staden med dess unika utbud och möjligheter till utbyten följer en skyldighet att acceptera andras rätt att vistas i staden: att se, höra stöta ihop med och känna doften av främlingar, deras liv och deras verksamheter. Denna skyldighet innefattar också accepterandet att staden växer och att ny mark tas i anspråk för bebyggelse."

Ingrid Raschs eminenta föredragsserie Tredje Rummet håller till i den franska bistron La Couronnes källare på tisdagar och denna vecka var det Ola Anderssons tur att ta till orda. YIMBY Malmö var närvarande med spetsade öron. Under rubriken "Manifest för den kosmopolitiska storstaden" förespråkade han en stadsplanering för tolerans och samexistens. Den kosmopolitiska staden kännetecknas av att vi i mötet mellan olika  kulturella, etniska och sociala grupper lär oss ett sätt att förhålla oss till varandra på ett jämlikt sätt.



Gata i Stockholm

"MANIFEST FÖR DEN KOSMOPOLITISKA STORSTADEN

1. Rätten till det urbana. Alla ska ha tillgång till det kosmopolitiska stadslivet.

2. Rätten till en gemensam, sammanhängande och fungerande allmän plats

3. Rätten att leva efter lagen, inte andras normer

4. Rätten till bostäder och lokaler till rimliga kostnader.

5. Rätten att delta i byggandet av staden

6. Skyldigheten att acceptera livet i staden
"

Den integrerade staden skall, om Ola får bestämma, vara tillgänglig och öppen för alla. Alla skall, oberoende av resurser, ha rätt till den kosmopolitiska storstaden. "Tillgången till dess utbud och unika möjligheter till socialt, kulturellt, intellektuellt och ekonomiskt utbyte skall vara en medborgerlig rättighet.

Var och en skall, på egen hand eller tillsammans med likasinnade, ha rätt att i den kosmopolitiska storstaden leva inom de gränser lagen sätter, oberoende av vilka politiska åsikter, kulturer, etniciteter, religioner, sexuella preferenser etc. andra uppfattar som normala.

Den allmänna platsen är en förutsättning för yttrande- och mötesfriheten. Utan den kan inte dessa medborgerliga rättigheter existera. Vi behöver en sammanhängande allmän plats där var och en har möjlighet att fritt röra sig mellan stadsdelarna.

Med privilegiet att vistas i staden med dess unika utbud och möjligheter till utbyten följer en skyldighet att acceptera andras rätt att vistas i staden: att se, höra stöta ihop med och känna doften av främlingar, deras liv och deras verksamheter. Denna skyldighet innefattar också accepterandet att staden växer och att ny mark tas i anspråk för bebyggelse."

Ola säger att förutsättningarna för oss att odla en fördomsfrihet, jämlikhet och demokratisk förståelse i praktiken försvåras av att vi i på grund av den så genomgående modernistiska stadsplaneringen i Sverige nästan överallt lever bredvid folk som liknar oss själva. Etniskt, ekonomiskt, kulturellt och socialt.

Den modernistiska stadsplaneringen genomfördes i lång högre grad i Sverige än i andra europeiska länder eftersom den passade som handen i handsken till den socialdemokratiska tanken om ett brott med den tidigare samhällsordningen.

"Malmö har klarat sig lindrigt undan. Malmö har en stor innerstad sammanhållen i ett enda gatunät, och med förorterna inom gång- och cykelavstånd. Här finns fortfarande delar av innerstaden som är socialt, etniskt och ekonomiskt integrerade."

Malmö har i likhet med alla andra svenska städer präglats av en anti-stadsplanering de senaste 70 åren. Våra städer är inte längre de gator och torg där arbetarrörelsen och demokratin växte fram och tog det offentliga rummet i anspråk. Istället för att vara desamma plus fler attraktiva stadsdelar, tog man sig råd att riva stadskärnorna i alla svenska städer ner till minsta kommun. Vi hade ju tjänat på andra världskriget. Medan det bombade Europa lappades ihop med Marshallhjälpen eliminerade  arbetarepartiet socialdemokraterna spåren av arbetarklassens historia så långt som möjligt för att förverkliga utopin om ett annat samhälle; folkhemmet.

Ola Andersson skildrar ett Sverige vars tolerans alltid har vilat på egna villkor. Folkhemmets blinda fläck har varit de folkgrupper som tvingats leva en längre tid med svenskarna och hitta sätt att hantera vårt normativa samhälle.Bokomslag
Vykort från Utopia

Ola Anderssons bok på Dokument förlag släpps i dagarna, men kan redan beställas från deras hemsida www.dokument.org

Statliga vägar runt kommunal innerstad

Vasastan

Det statliga motorvägnätet har lagts som en strypsnara runt Stockholms innerstad. Hit men inte längre, tycks det säga. Från ovan ser man att det är sällan är öarna som är segregerande. Där finns broar för både bilar, cyklar och gående. Den långa Västerbron mellan öarna Kungsholmen, Långholmen och Södermalm är en populär promenad. Barriärerna som segregerar Stockholms förorter är inte vatten utan motorleder och skogspartier.

Essingeleden

Essingeleden

barriärer

Vägar och Skogspartier håller Stockholms förorter medvetet från varandra. Lika barn leka bäst.



Östberga

Efter 1930 gick flyttlassen i allt större utsträckning direkt från landsbygden till de nybyggda förorterna. Idag bor 80% av Stockholmarna utanför sin egen stad.

Hagalund

Hagalund

I jämförelse med Stockholm ser man att Malmö har bättre förutsättningar att förverkliga punkterna i Anderssons manifest. Det är klart att Malmö är uppdelat ekonomiskt, socialt och etniskt, men avstånden är kortare och strukturen gör att vi ser varandra i det offentliga rummet. Vår stad är en smältdegel och vi gör bäst i att lära oss gilla det.

Stockholms innerstad

Stockholms innerstad markerat inom den vita cirkeln.

Stockholms innerstads storlek i Malmö

Stockholms innerstads storlek i Malmö

 

Jon Cederberg

Gå med i YIMBY Malmö
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
+1
Johannes Hulter (8 April 2012 20:53):
Verkar vara en spännande bok, ska bli intressant att läsa. Sossebashingen känns dock tveksam (och inte så "tvärpolitisk"...). Modernistisk stadsplanering har dominerat 1900-talet från Sovjet till USA, den är inte "socialdemokratisk" per se. Och i Sverige fanns det bred politisk enighet om "saneringar", miljonprogram etc. Här i Göteborg tex. var det borgerlig majoritet 1966-76. Men jag är kanske partisk... :)
 0
Kami Petersen (8 April 2012 22:24):
Föredraget i Tredje rummet var en väldigt fin historisk inzoomning från industrialismen via högerns och vänsterns kamp om folkhemsbegreppet och implikationerna för detta på den fysiska planeringen. Min tanke är att detta resulterade i en långt mycket potentare renässans för nationalromantik inom arkitekturen och mycket farligare eftersom den återkom destillerad till en idé snarare än en estetik. Analysen som Andersson gjorde var alltså utmärkt men slutsatsen känns lite fadd. Med reservation för att jag inte hunnit ta till mig den tillhörande boken vill jag inta positionen som djävulens advokat:

Jag alltid lite obekväm när arkitekter skriver manifest. Det är inte omöjligt att det till exempel var genom sitt manifest, Acceptera, som miljonprogrammet blev så förödande jämfört med andra arkitektoniska paradigm. Anderssons manifest uppfattar jag närmast en motsats till Acceptera, eller en något sen återställare. Men som alla manifest så ligger problemet i allt det som faller utanför och de förenklingar som görs. Arkitekten blir här den sociale ingenjören, en yrkesroll som vi nog sett tillräckligt av. Vi har nu åter många av de problem som miljonprogrammet försökte råda bot på, men också flera helt nya, delvis som en konsekvens av försöken. Om ett nytt svenskt Manifest bara åstadkommer ett intellektuellt status quo, vem ska då förse oss med de många nya verktyg vi kommer att behöva?

Vi måste undvika en konserverande och romantiserande inställning till innerstadsurbanismen. Retoriken attraherar de redan övertygade. Istället måste arkitekter, planerare, politiker och stadsälskare fundera ut ett sätt att övertyga det stora flertalet om kosmopolitanismens fördelar. Den kosmopolitiska urbanismen måste bli epidemisk, inte elitistisk.

Jag upplevde under föredraget tyvärr att manifestet närmast intar en försvarsposition, som om det vore det öppna och toleranta samhället som var under attack, rent av i behov av beskydd i en fredad urban multikuturell zon. Detta när det i politiken generellt är det ohållbara, det trångsynta, det kategoriska samhället som är under attack och reagerar genom förnekande och olika missnöjesyttringar. Att avståndet är svåröverbryggat visade sig så fort frågestunden började.

Blandstadens belackare finns hos den arbetslösa arbetaren i Almgårdens skivhus som inte kan se sitt samintresse med den arbetslöse invandraren i intilliggande Rosengård. Det finns hos den villaägare i Bellevue som anser att lika barn leka bäst och protesterar högljutt när några elever från en problemskola med renoveringsbehov måste flyttas till den egna sonens skola. Det finns hos den pensionär i Dammfri som förundrat frågar sig vad det är för fel på social likriktning och stabilitet, som ju trots allt var ett socialt designmål för några decennier sedan. Hur övertalar vi dem? Det är i dessa demografier och inte minst geografier som de urbana utmaningarna finns och också där de primärt måste lösas. Inte i den befintliga innerstaden.
 0
Jörgen Sundström (9 April 2012 00:04):
Den här boken ska jag beställa. Jag hoppas att få läsa om idéer om hur delar av dagens förortslandskap skulle kunna transformeras till attraktiv innerstad.
 0
Jon Cederberg (9 April 2012 01:36):
@Johannes; Varken Anderssons föredrag eller min recension och tolkning av det syftade till att hänga ut just ditt parti. De bara råkar var de som har varit dominerande den aktuella tiden. Jag har inte mycket erfarenhet av juridik så jag vet inte om goda intentioner räknas som en förmildrande omständighet. Det VAR socialdemokraterna som förverkligade utopin om folkhemmet, successivt och med samförstånd istället för med statskupp och blodspillan. Men man måste väl tillåtas analysera och prata om dess negativa konsekvenser när vi märker att vi är så blinda för vår egen etnicitet och kultur att vi pratar tafatt om köttbullar så folk vi ska beskriva den. Den normativa aspekten på folkhemmet har gjort att vi har ett lika utvecklat språk att tala om vår särart som en katolsk skolflicka har att tala om sin sexualitet.

Jag valde faktiskt bort att återberätta delen av föredraget där Anderssons beskrev liberalismen och socialismen landvinningar och hur Allmänna Valmanspartiet, nuvarande moderata samlingspartiet, bildades 1904 som ett nationalistiskt och rojalistiskt alternativ.

"Mot kravet på demokrati hävdade den nya högern tanken om Sverige som ett folkets hem med kungen som fadergestalt. Hans omtanke om folkets väl skulle garantera fortsatt husfrid mot de mörka krafter bland liberaler och i arbetarrörelsen som höll på att driva landet mot kaos och republik. Mot arbetarrörelsens internationalism och klasskamp ställde den nya högern bilden av ett gudabenådat Sverige där man inte i första hand var arbetare eller överklass utan svensk, beredd att offra sitt liv för kung och fosterland. För att beskriva detta myntade den nya unghögern begreppet folkhemmet."

Han förklarade stiligt hur republikanen Per Albin Hansson hijackade ordet, som en annan Reinfeldt, när han blev vald till partiledare. Efter det dåliga siffrorna i valet 1928 och med en majoritet av svenskar som bönder snarare än arbetare lyckades man framstå som perfekt parti för alla (svenskar).

"Istället för att bygga sin ställning på en socialt definierad lojalitet inom arbetarklassen, övergick socialdemokratin till en etniskt definierad lojalitet: det svenska folket.
Vid den tidpunkten, i slutet av tjugotalet, var ekvationen kring denna nya etniska definition av socialdemokratins maktbas okomplicerad. Sverige var ett etniskt enhetligt samhälle där skillnaden mellan etnisk tillhörighet och medborgarskap kunde framstå som extravagant hårklyveri. Socialdemokratin utnyttjade heller aldrig fördomarna mot judar, samer, romer eller resandefolk politiskt. De tendenser åt det hållet som fanns lyckades man stävja eller sopa under mattan.
Kring denna definition av socialdemokratin som ett progressivt, fördomsfritt och rationellt parti som byggde om Sverige till ett hem för ett lika progressivt, jämlikt, fördomsfritt och etniskt homogent folk lyckades socialdemokratin bygga ett maktinnehav som varade från 1932 till 1976."
 0
Johannes Hulter (9 April 2012 10:14):
Jon: Min invändning syftade inte till att förbjuda dig att analysera, utan till att fördjupa din analys. Det stämmer att Hansson hijackade ett borgerligt begrepp och ledde socialdemokratin i en nationalistisk riktning. Men man måste komma ihåg att detta var en del av en internationell utveckling, i de flesta länder tog politiken en nationalistisk, protektionistisk vändning efter 20-talets kriser. Det kosmopolitiska var satt på undantag i de flesta länder. Den typ av nationalistiskt, statligt homogeniseringssträvande och förtryck av det "avvikande" som inlägget kritiserar fanns överallt.

Detsamma gäller i kanske än högre grad den modernistiska stadsplaneringen, som var det jag avsåg i min kommentar. Dess blandning av industriell logik (taylorism) och korporativism passade utmärkt i den nya tiden. Den slog igenom lika totalt i det kommunistiska Sovjet som i det kapitalistiska USA, i det fascistiska Italien eller det socialdemokratiska Sverige. Idéerna i acceptera kom från Bauhaus och Le Corbusier. Markelius, Åhrén mfl var verksamma i den internationella CIAM-gruppen. Svenskarna uppfann inte funkisen.
 0
Jon Cederberg (9 April 2012 16:51):
Klart funkisen inte är specifikt svensk. Den heter ju "the international style".

Men det var mer "search and destroy" över hur den tillämpades här, vilket är förödande. Vi är ett stort men glesbefolkat land. Till ytan är det ungefär lika stort som Kenya som har 38 milj. invånare. Till större delen består Sverige av odlad monokulturell produktionsskog som inte tål klimatet och stormarna på samma sätt som naturlig blandskog gör. Det lilla arv av civilisation vi har tog vi inte hänsyn till. Därför säger statistiken att sex promille av bostadsbeståndet utgörs av lägenheter i stadskvarter.

Det är intressant att modernismen i Sverige bygger på tanken av ett "clean break" med historien en gång för alla. Det manifesteras fysiskt i alla nivåer av beslut man gör som arkitekt och (anti-)stadsplanerare. Nya byggnader placerades/ placeras på tvärs mot befintliga gator och fastighetsindelningar. T ex uppförde KF konsekvent konsumbyggnaderna som friliggande rätblock utan kontakt med städernas eller byarnas gator. Bara i rika Sigtuna ligger konsumbutiken som en del av den pittoreska småstaden.

I det fascistiska Europa, åtminstone Spanien och Italien, var ambitionerna mer att framhäva sin historia och visa en modernism som tronade på den. Mussolinis "hovarkitekt" Guiseppe Terragni skapade avantgardistisk spännande arkitektur utan att gå fram som en blind ångvält. Designmässigt var han inte rädd att använda etablerade normer som det gyllene snittet, fast efter eget huvud, som i Danteum. Hans flerbostadshus Casa Rustici i Milano ligger i en helt urban kontext utan att fjärma sig från den eller göra avkall på nymodigheter och boendekvaliteter.

När Sverige men denna dominerande förortsbebyggelse ska komma till undsättning för icke-svenska medmänniskor blir konsekvensen en gettoisering. De med minst kontakter och resurser är såklart flyktingar och asylsökande. Självklart samlas de i de områden som är minst populära eftersom de är lättast att få tag på. Östermalm har många gånger högre andel invandrare än Södermalm. Men det är för att de tillhör kapitalstarka grupper. Kosmopolitiska stadsdelar som Malmös Möllevången är en sån bristvara i Sverige att de flesta som kommer hit tror att det är science fiction när de ser romer, araber och somalier som bor mitt i stan.
+1
Johannes Hulter (9 April 2012 19:05):
Jon: Ja, det är möjligt att saneringarna blev mer genomgripande här, inte minst eftersom vi är ett så sent urbaniserat land. Vi hade inte hunnit bygga så mycket stad innan vi började massriva den. Kanske har Fredrik Lindström rätt i att vi är världens modernaste folk. Men den moderniteten/modernismen är inte socialdemokratisk per se, det var min poäng.

6 promille kvartersstad gäller för övrigt bostadshus, inte bostäder, men visst är det skrämmande lågt: http:​/​/​gbg.​yimby.​se/​20​12/​0​3/​urbofobi_​1118.​html
 0
Nekav (9 April 2012 21:29):
Ansvaret ligger hos Föräldrar och Media.
För om dessa båda lär ut respekt istället för fördommar och uppdelning så kommer staten att förändras innefrån.
(media visar orättvis bild av allt vilket skapar nya problem)

Tror att om nu: Lika barn leka bäst, så hur får vi då ALLA barn att leka bäst. Genom att ha mer lika grund värderingar som på någotvis förstärker allas gemenskap.
t.ex att barnen lär sig att inte andvända uppdelar ord som "blatte svenne" och "vit svart" (dom som anväder de orden ser jag som "rasister") ord som får folk att delas upp och må skit dåligt. Bättre med orden ur-svensk och ny-svensk ,låter som en bättre start eftersom båda orden innehåller ordet svensk.

Men istället för viktiga och bra ämnen så blev man chockad av de mest störda debatter i tv som t.ex när dom diskuterar med ett spån som inte gillar att Lego säljer ROSA legobitar för flickor och kök om ja minns rätt? :O
Det kallas för framtidens mammor säger jag! media=scary!?

Om föräldrarna lär sina barn att alla i landet är i ETT och samma lag så borde resultatet för landets framtid att bli klart bättre även i vart folk väljer att bo såklart.

Grund problemet är något i rädslan för det som är annorlunda. Fördomarna kommer ifrån alla utseenden så det behövs klart något som förenar alla i landet.

Mötas på arbetsplatser är alltid positivt och om barnen ska mötas på bra sett i skolan så MÅSTE föräldrarna lära dom att visa respekt för varann så att dom inte flyr ifrån varann när dom blivit äldre.

Sedan att ny-svenskar oftast hamnar i vissa områden cementerar självklart en uppdelning som ger trista konsekvenser.

Sedan att ur-svenskar har så dåligt självförtroende och blyga gör inte något lättare för att mötas :(

ja nått sånt.......
(förlåt att jag inte skriver så mycket om artikeln i sig, ni gör det bättre)

Paulo Roberto hade ett motto i stil med = Svenskt stål italiensk eld :D dvs att blandas kan get nått väldigt bra om man smider på RÄTT sett!

Hoppas jag inte skrev nått som jag ångrar!
Nu när man nu inte kan ändra sina kommentarer :S
 0
Jon Cederberg (9 April 2012 22:53):
Tack för ditt inlägg, Nekav. "Alla barn leka bäst" är ett underbart motto.
+1
Kami Petersen (10 April 2012 00:09):
Johannes, funktionalismen utvecklades i Sverige som vetenskap och praktik som till slut genomsyrade nästan allt, från de standardiserade artiklarna på Konsumhyllan till de standardiserade goda planlösningarna. Dess genomslag och pragmatism skiljer den svenska modernismen från övriga västvärldens, där den endast sporadiskt lyckades lämna en teoretisk och estetisk idévärld. Sverige blev ett modernistiskt laboratorium i nationell skala.

Vår statsmodernism möjliggjordes av att en stor offentlig verksamhet jämte den privata, och en långvarig politisk stabilitet. (Till och med under min arkitektskolning vid millenieskiftet var funktionalism ett tongivande obligatoriskt ämne.) På andra håll var det offentliga intresset outvecklat och här tvingades naturligtvis modernismen som idé att tävla med andra idéer och än oftare mot status quo eller laissez faire. En del gott har fallit ut av funktionalismen, men inte dess roll som universell lösning.

"Skuldfrågan" tycker jag själv är ganska klar, men också ointressant. Egentligen är min poäng i denna tråd att den historiska analysen som Andersson ger upphov till är intressant, men det är implikationerna för framtiden som är viktiga.
 0
Johannes Hulter (10 April 2012 12:26):
Kami: Nja, den där bilden är i ganska stor utsträckning en efterhandskonstruktion, en sorts renodlad idealtyp av Folkhemssverige. Naturligtvis finns det en sanning i det men man tenderar att överbetona dragen av enhetlighet, särskilt när det gäller socialdemokratins roll. Man glömmer att det fanns en tvärpolitisk enighet om de funktionalistiska principerna och att det stora föregångslandet, som man kopierade stads- och trafikplanering från, faktiskt var USA.

Definierar man funktionalismen som socialdemokratisk gör man samma misstag som Per Wirtén, fast tvärtom. Funkisen var (och är) inte socialdemokratisk, den var (och är) en politisk-ekonomisk överideologi.

"Skuldfrågan" är precis som du säger mindre intressant, men risken är att en bristfällig analys av historien ger en bristfällig grund att bygga framtida lösningar på.
 0
Nekav (10 April 2012 17:28):
Cederberg: tack själv för en viktig artikel :)
 0
Jörgen Sundström (20 April 2012 21:32):
FÖLJ OSS
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Malmö:s medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY Malmö är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Malmö skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsdelar - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar värdefull odlingsmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver ekonomisk och ekologiskt kostsam bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY Malmö vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer. Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY Malmö vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och avspegla intressant och utmanade arkitektur.

YIMBY MALMÖ PÅ TWITTER
 Twitter
 
...

Nytt hotell på Vasagatan 22
19 Januari 2024 14:08 av Sebastian Dahl
Welthauptstadt Germania vs. Berlin
6 Juli 2023 11:50 av Carl S
Uthyrningsdel
21 April 2023 15:51 av Gregor Fulemark
Spamanvändare?
15 December 2021 13:42 av Erik Westberg