Utskrift från malmo.yimby.se
....

En omöjlig stadsomvandling?

 
Nedstående debattinlägg har idag publicerats på GP Debatt



Vi tycker inte lika om allt men vi tycker lika om väldigt mycket. Det var grundtesen när vi tillsammans bildade Tankesmedjan Levande Staden i en hotellobby i Almedalen sommaren 2011. Idén var att med enad front arbeta kunskaps- och opinionsbildande för en konstruktiv, nyanserad och faktabaserad stadsbyggnadsdebatt. Vi vill tillsammans visa vad som krävs för att lyckas skapa framtidens kreativa, hållbara och attraktiva stadsmiljöer.

Vi publicerar idag vår första studie vilken tar upp problematiken över hur stora byggprojekt drabbas av fördröjningar som tyvärr kan anses som normala i den svenska byggsektorn. Detta förtjänar att uppmärksammas så att våra städer kan få bättre möjlighet att växa och bli mer sammanhängande. Som exempel har vi studerat Danvikslösen i Stockholm och Skeppsbron i Göteborg, två bostads- och infrastrukturprojekt som är centrala för städernas framtida utveckling. De är också två exempel på oförmågan att hantera den stadsomvandling av äldre industrimark och infrastrukturområden som flera städer står inför.



Projekten har sina rötter i Dennis- och Adelsohn-paketen, som var det tidiga 1990-talets försök att lösa storstädernas växande infrastrukturproblem. Förväntningarna har varit stora: I augusti 2003 skrev Dagens Nyheter att Danvikslösen var ”en av Sveriges största satsningar på stadsbyggnad och trafiklösningar genom tiderna”. Hösten 2004 menade VD:n för det kommunala företag som skulle exploatera Skeppsbroområdet i Göteborg att ”Lagom till Götatunnelns invigning sommaren 2006 ska visionen presenteras”.

Men trots att det nu är 2012, har inga spadar ännu satts i jorden. Projekten är långt ifrån ensamma.



Sverige har idag en stor ungdomsgeneration och våra storstäder har en stark inflyttning som leder till att behovet av bostäder och infrastruktur växer. Det innebär att den potentiella stadsomvandling som analyseras i vår studie är av stor betydelse för att städerna ska kunna växa på gavlarna och bli mer sammanhängande. Dessvärre saknas i många fall verktygen att hantera omvandlingen. Det saknas ansvar och en tydlig vision för områdesomvandling. Det saknas en prioritering mellan byggande och infrastruktur och processen riskerar att politiseras mer än nödvändigt.

Det normala har blivit att projekt som Danvikslösen eller Skeppsbron fördröjs i decennier. Många aktörer med olika intressen ska förhålla sig till olika regelverk, samtidigt som miljardfinansiering ska på plats. Trots att överklaganden ofta sägs vara det stora problemet, så ser verkligheten annorlunda ut. Projekten har inte ens kommit till det skede där möjligheten att överklaga finns.

Rapportens slutsats är att grundproblemet ligger i själva planprocessen. Den skapades på 1950-, 60- och 70-talen som ett sätt att hantera byggsektorns problem under en period av reglerade mark-, kapital- och bostadsmarknader i en expansiv tid. Under 1970-talet föll storstädernas tillväxt kraftigt och under decenniet förlorade Stockholm och Göteborg nästan var sjätte invånare. Samtidigt ökade bostadsmarknadens komplexitet kraftigt under 1970- och 1980-talen, vilket ledde till att arbetet med att skapa en ny Plan- och Bygglag drog ut på tiden.



Ironiskt nog ledde inte den långa handläggningen till att den nya lagen blev lättare att hantera. Snarare var det så att behovet av reformering av lagsystemet starkt framträdde nästan omedelbart under 1990-talet. Lagen har nyligen fått en putsning, dock saknas den genomgripande reform som ter sig allt mer nödvändig och som skulle kunna lösa problemen likt dem vid Danvikslösen och Skeppsbron.

Tidigare var planprocessen styrd i ramar med fri utformning däri. Finansieringen blev en del av processen. Efter byggsektorns marknadsorientering under 1980-talet förändrades förutsättningarna. Det har inneburit att planering riskerar att hamna fritt hängande i luften om den inte på ett tidigt stadium associeras med aktörer som både har resurser att bygga samt hantera kapital. Finns inte denna tydliga anknytning mellan planering och byggande aktörer riskerar planprocessen att stanna upp i decennier. Detta är också vad våra båda fall illustrerar. På flera sätt riskerar dagens situation att bromsa den positiva utveckling som karaktäriserat landets storstäder under de senaste decennierna.



En levande stad och framtida hållbar tillväxt beror mycket på hur vi redan idag skapar förutsättningar och en viktig byggsten är att effektivisera processen med omvandling och nybyggen i alla delar – planering, finansiering, granne- och medborgardialoger och infrastruktur. Hur kan vi undvika att nya Danvikslösen och Skeppsbron inte uppstår? Välkommen med förslag! Studien i sin helhet presenteras på vår webbplats www.levandestaden.se.
Tankesmedjan Levande Staden

Jan Jörnmark, Docent och författare
Björn Wellhagen, Sveriges Byggindustrier
Magnus Ersman, Fastighetsägarna
Anders Gardebring, YIMBY
Hanna Mörck, jagvillhabostad.nu
Gå med i YIMBY Malmö
Skriv en kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
För att skapa en länk, skriv bara länkadressen (http://server/dokument).
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.

Namn:

Epost:

 (syns ej publikt)

Hemsida:

Blogg:

Innan du postar
Alla skall känna sig välkommna att diskutera på yimby.se.
Tänk därför på att vara konstruktiv i din kommentar - undvik personangrepp och onödigt hårt språk.
Inlägg som inte håller sig till dessa regler kan komma att tas bort.
Kommentarer:
Denna artikel är publicerad både här och på Yimby Göteborg och Yimby Stockholm.
Kommentarerna nedan är från alla dessa siter.
+2
Patric Nilsson (12 Juni 2012 11:10):
PBL behöver ändras, så att den möjliggör riktig stad.
 0
Nils (12 Juni 2012 11:44):
En stor slappt hängande manslem borde byggas mitt på sergels torg, för att visa på politikernas impotens i byggfrågan.
+4
Herbert Tingesten (12 Juni 2012 11:47):
Nils: Trodde alla markskrapor (t ex Kulturhuset) hade den inneboende symboliken.
 0
Jan Wiklund (12 Juni 2012 17:24):
Nåja, om s.k. infrastrukturprojekt - läs motorvägar - stoppas kan det ju faktiskt bero på att någon intuitivt inser att massbilismen på sikt är omöjlig och att något annat behövs, fast han eller hon inte vågar säga det högt ännu.

För mig kan gärna Danviks lösen gå i långbänk tills den ersätts med ett projekt som består i t-bana plus ett antal gator istället för en motorled. Detta skulle motverka sprawlandet och bättre bidra till den sorts stad vi vill ha.

Men rapportförfattarens åsikt att det behövs andra typer av planprocesser än de nuvarande ställer jag helhjärtat upp på. Det går ju inte ens att bygga ett hus utan en gigantisk byråkratisk apparat.
 0
Johan Grönlund (12 Juni 2012 20:25):
Hej allihopa! Vill bara tipsa om det här föredraget från TED.
http:​/​/​www.​ted.​com/​talks/​eduardo_​paes_​the_​4_​commandmen.​.​
 0
Gunnar Einarsson (13 Juni 2012 00:47):
Har läst rapporten ikväll och jag skulle fråga lite vad det innebär att finansiering och genomförbarhet av infrastrukturprojekt påverkades negativt när kapitalmarknaden släpptes fri på 80-talet. Jag menar, offentliga pengar är väl offentliga pengar helt oavsett hur fri den privata sektorn är? Handlar det om offentlig upplåning på kapitalmarknaden? Är inte säker på att jag hänger med här.

Skulle kanske också vara upplysande med ett par exempel på hur PBL sätter stopp för ett normalt och ändamålsenligt byggande. Jag antar att den förändring mot tomtstyckade kvarter enligt stadsplan och en exploatör per tomt så att säga, enligt en klassisk stadsbyggnadsmetodik som vi gärna vill se här på Yimby, totalt omöjliggörs av rigiditeten och innehållet i Plan- och bygglagen?
 0
Jan Jörnmark (14 Juni 2012 17:44):
Gunnar - den privata sektorn var inte fri före det tidiga 1990-talet. Då hade vi en allmän subventionering och byggandet styrdes i grunden av turordningsprinciper.

När det systemet försvann ökade risken radikalt, och det innebar även att allmännyttan näst intill förvsnn som byggherre - se på oss i Gbg, där de allmännyttiga företagen som äger 70 000 lägenheter bygger något enstaka hundratal/år.

För det offentliga byggandet av infrastruktur har du samma utveckling. Där försvann kapitalmarknadskontrollen, som var den offentliga sektorns traditionella medel för att öka/styra investeringar.
 0
Patrik Höstmad (14 Juni 2012 17:57):
Bra initiativ att belysa problematiken med två fallbeskrivningar.

Skeppsbron är skött horribelt dåligt med tanke på hur enkel egentligen uppgiften var. Har för övrigt en vän som fick räkna om bron över Rosenlundskanalen 3 gånger med helt ändrade förutsättningar, eftersom man ändrade sig om och om igen om vad man ville ha. Gissa om velandet kostar pengar.
 0
Jan Jörnmark (14 Juni 2012 18:15):
Precis den problematiken -långa ledtider, ständiga förändringar av förutsättningarna- är den typen av faktorer som kostnaderna ökar för när upplåningens villkor förändras.

Skrev en grej idag för GT (publiceras väl inom nån vecka). Handlar om en central jättetomt i Gbg-trakten som nu stått avriven i snart ett decennium. När man tvingas räkna på kapitalkostnaderna för ett sånt projekt blir effekterna snabbt horribla. Även i det fallet är ärendet skött på ett rent makalöst sätt.
 0
Gunnar Einarsson (14 Juni 2012 18:37):
Jörnmark: "För det offentliga byggandet av infrastruktur har du samma utveckling. Där försvann kapitalmarknadskontrollen, som var den offentliga sektorns traditionella medel för att öka/styra investeringar."

Ytterligare en idiotgrej med Feldts liberalisering av finansmarknaden, avskaffande av valutaregleringen m.m., eller kanske snarare Ann Wibble, då alltså?
Jag tycker liksom så här. Jag må vara för ett privat fastighetsbyggande och en fri hyresmarknad, men infrastruktur, inklusive krediter och insatsvaror för detta (typ stål och betong) skall självklart vara stenhårt offentligt och socialistiskt reglerat i nationens intresse.
 0
Jan Jörnmark (14 Juni 2012 18:42):
Alltså, du har ju fortfarande en offentlig kontroll - men upplåningsvillkoren kan ju inte styras på samma sätt längre. Inför du även normer om långsiktig budgetbalans minskar du det offentliga styrningsutrymmet ännu mer.
 0
Gunnar Einarsson (15 Juni 2012 07:39):
Nåja, drömma ihop en annan ekonomisk verklighet kan man ju alltid.
Från ett till ett annat, det är ju ganska märkligt att dragningen av spårvagnslinjen genom Skeppsbron skulle orsaka ett sådant dilemma. Vill man inte anlägga den längs Stora Badhusgatan (denna blir väldigt smal borta mot residenset, vet inte ens om det är möjligt), så finns det ju som det verkar ett rätt enkelt alternativ.
Dra linjen på den blivande gatan direkt väster om Frilagerhuset helt enkelt ("Lagerhusgatan"?), över Emigrantvägen/Masthamnsbron och vidare österut på Skeppsbron. På det viset skulle spårvagnsdragningen inte behöva inkräkta på den blivande bebyggelsen och egentligen kunna ske separat från den övriga stadsplaneringen (visionerandet och detaljplanearbetet).
Har länge undrat varför det finns räls på Järntorget som abrupt huggs av i riktning mot Järntorgsgatan. Nu vet man.
 0
Ragnar Lind (15 Juni 2012 08:15):
Det var när man byggde om Järntorget år 2000 som de avhuggna spåren lades dit i syfte att förenkla den senare utbyggnaden av spårvägen mot Skeppsbron. Men man kunde nog då inte föreställa sig att det skulle dröja 15-20 år innan linjen (kanske?) skulle komma att förverkligas.
 0
Gunnar Einarsson (15 Juni 2012 11:53):
Ragnar Lind, var det även då som trafikapparaten i Allén byggdes om så att avsnittet mellan Järntorget och Sprängkullsgatan fick ett assymetriskt utseende?
 0
Ragnar Lind (15 Juni 2012 18:57):
Jo,det stämmer. Trafiken lades om helt. Tidigare gick biltrafiken runt Järntorget, bilgatan flyttades närmare Folkets hus, dubbelriktades och, som sagt, Allen gjordes om. Spåret diagonalt över torget tillkom också. Fontänen flyttades, och kopior på de gamla kioskerna byggdes upp igen, men på något andra ställen än de ursprungliga.
 0
Hans-Olof Hansson (28 Juni 2012 17:25):
Tog mig tid och läste igenom deras rapport noggrant.

Reflektionen av det blir att: JA! Infrastruktur är väldigt viktigt och bör klaraas av innan man bygger bostäder. Det blir i alla fall inte lättare ju längre man väntar. Nu räcker det ju inte med att få infrastrukturen på plats. man kan misslyckas med byggandet i alla fall.

Om man nu i Stockholm lyckades bygga bostäder men tycks ha misslyckats med infrastrukturen så är det precis tvärtom i Göteborg.

I Göteborg så byggdes Götaleden snabbt och lätt. Under tiden skulle man bli färdig med byggplaner för bostäder. var det tänkt. Så blev det inte.

När man läser hur det har gått till med planerandet av Skeppsbron och södra älvstanden blir man ju så ledsen och upprörrd att man bara vill gråta. Planerarna verkar så fullständigt livrädda för att göra något, och riskera att göra "fel" och få kritik att alla skall blandas in och få sin syn hörd och lyssnad på. Alla synpunkter tas med och beaktas. Resultatet blir att inget någonsin sållas bort och problemet bara växer och växer. ALLA blir missnöjda och besvikna, planerare, politiker, andra deltagarei processen och inte minst allmänheten. Alla blir frustrerade och besvikna att inget händer.

Det gjordes bland annat "design-tävlingar" där rena amatörer och medborgare deltog. Dessa fick 60timmer/person att skapa sitt förslag i gruppform. Denna korta tid är inte tillräcklig för att ta till sig plan och bygglagen. Förslagen som de presenterade fick då karraktären av ett ogenomförbart smörgåsbord. Bit för bit plockades det ogenomförbara bort. Kvar fanns ingenting, utom rejält besvikna projektdeltagare som kände sig lurade.

Hanteringen av Skeppsbron är ett klockrent exempel på hur man absolut inte skall driva stadsplanering och utveckling!
 0
Krister (31 Januari 2015 10:18):
Så länge inget har beslutats har ingen gjort fel!
 0
W Wallin (21 Februari 2015 18:29):
Hej Jan och alla andra.
Varför ansöker inte Yimby om marktilldelning från Göteborgs kommunala Fastighetskontor.
Då kan vi själva se och lära oss hur det går till, samtidigt som vi klart kommer att förstå de problem, som gör att vi inte bygger de, som behövs i Sverige.

Ett mycket gott förslag.
WW
FÖLJ OSS
Följ oss på twitter Gå med i YIMBY:s facebook-grupp Prenumerera på yimby:s RSS-feed

Om du stöder våra idéer, kom med bland YIMBY Malmö:s medlemmar. Det tar bara ett par minuter och kostar inget.

OM YIMBY
YIMBY Malmö är ett partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla stadsvänner.

Vi vill att Malmö skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska levande stadsdelar - inte isolerade bostadsområden.

Tät blandstad är oerhört attraktiv, den ger ökad ekonomisk dynamik, den är gång-, cykel- och kollektivtrafikvänlig, den ger minskad bilism och den skyddar värdefull odlingsmark på landet från exploatering.

Trots det fortsätter man bygga likriktade, glesa och trista bostadsöar som kräver ekonomisk och ekologiskt kostsam bilanvändning. Här finns uppenbarligen ett fel som måste rättas till.

YIMBY Malmö vill vara en positiv röst i stadsbyggnadsdebatten. En röst som istället för att säga nej istället säger ja. Och när utvecklingen går åt fel håll så presenterar vi ett alternativ istället. YIMBY ser inte stadens utveckling som ett problem, utan som en möjlighet. Vi bejakar att staden växer. Vi blir glada över att få nya grannar och mer av den stad som vi vill bo i.

YIMBY Malmö vill också att arkitekturen skall återfå sin förlorade roll i staden. Byggnader måste få synas och avspegla intressant och utmanade arkitektur.

YIMBY MALMÖ PÅ TWITTER
 Twitter
 
...